För en tid sedan diskuterade jag och en person fantastik, särskilt fantasy. Hen menade att om man gröpte ur fantasyromanen allt fluff så återstod bara en äventyrsroman. Underförstått något sämre.
Intressant att man kan se på romaner på det viset. Man tömmer dem på blod, skär noggrant allt kött från benen och sedan när skelettet återstår så säger man: Se, det var egentligen så den såg ut.
Kvinnan på bilden ovan skriver romantik. Hon har blivit väldigt känd för en bok som handlar om hur en man och en kvinna får ihop det, skiljs åt och beger sig ut i världen. De försöker göra karriär, träffar andra människor som de blir kära i, och råkar ut för ruffel och båg-personer. De får sina törnar men lyckas ändå bygga upp sina liv var för sig. Men de saknar något och när de till slut möter varandra igen många år senare i hemlandet bryter de än en gång upp. Men denna gång är det inte för att färdas till fjärrran länder utan för att möta - varandra.
Författaren är Adichie och boken är förstås Americanah. Jag har själv läst romanen och tyckte mycket om den. Likväl är det fullt möjligt att beskriva den på det här viset.
Och om man rensar ut allt, eh, fluff ur Americanah så återstår alltså en Harlekinroman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar