Smutsen. Trasorna. Orenheterna

En läsare skrev till mig att min novell i antologin "Mörkerseende" "stack verkligen ut i mängden med ett originellt upplägg. Och sen skriver du ju förbannat bra också. Snuskigt, skitigt och närgånget"

Om jag skulle vara som det jag skriver så hade jag varit en frånstötande person. En otvättad gris som kladdade på andra och blåste min stinkande andedräkt i deras ansikten.

Får mig att tänka på bloggaren Metroyx:
"Den är äcklig, jag kände mig nästan i behov av en dusch efter att ha läst den."

Feuerzeug:
"Den grundläggande frågeställningen, karaktärernas komplexitet, människoöden, intima möten. Obehaglig närhet."


In another library:
Berättelsen är köttig, kladdig, mörk och för nära inpå, både i språk och handling. Den värjer inte undan för verkligheten, hur smutsig eller otrevlig den än är.

Skuggornas bibliotek
"På sätt och vis kan det kännas befriande att läsa om miljöer där inte allting är så välpolerat och tillrättalagt, men jag kan tycka att det blir litet väl mycket av det här på sina ställen i boken."

Vi äger orden

Jag försöker föra ut fantastiklitteraturen ur fållorna den ofta hamnar i. Därför känns det som både en bekräftelse på att jag lyckats åtminstone lite grann, och som ytterligare en möjlighet att ta ett steg i rätt riktning när jag blir inbjuden att delta i föreningen Arbetarskrivares turné. På onsdag 3/9 klockan 19.00 framträder jag och en handfull andra författare på Restaurang Trappan i Folkets hus på Järntorget i Göteborg. Här kan du läsa mer.

Hjälpkällan

En historia om oändlig ensamhet - Metronyx

   Ibland tror man att man har något gemensamt med andra som man tycker liknar en. Med grupper och individer som varit med om samma sak, som kommer från samma förhållanden, som brutit upp från samma saker.
   Det finns en organisation som heter Hjälpkällan och som "erbjuder stöd och information till personer som varit, är, inte längre vill vara, eller funderar på att bli medlemmar i ett slutet religiöst samfund – det vi vanligtvis kallar för en sekt." Vad jag vet var det före detta Jehovas vittnen, XJV:s, som startade upp den men numera är till exempel författaren Magnus Utvik, som varit medlem i ett litet sekteristiskt kommunistiparti, en medarbetare.
   Hjälpkällan är en av få organisationer som man kan vända sig till när man har sektproblem och vill ha kvalificerad hjälp och för detta förtjänar de allt beröm. Man informerar också allmänheten om sektproblematik genom exempelvis workshops men också genom att lyfta fram böcker och artiklar skrivna av eller om människor med sektbakgrund.
   Jag är själv XJV och är även med i ett slutet, svenskt forum för XJV på Facebook. Som bekant har jag använt min bakgrund inom JV i mycket av det jag skrivit. Redan i debutromanen "Ars Moriendi - konsten att dö" så skildrar jag en slags sektliknande grupp i ett medeltida kloster. I "De döda fruktar födelsen" har huvudpersonen Sebastian en bakgrund inom Jehovas vittnen. Mina föräldrar är inte ens med i Jehovas vittnen längre men de tyckte att det jag skrev i den romanen var så anstötligt att de tog avstånd från mig. Det var länge sedan jag talade med dem nu.
   "Borde vara död" är helt fristående från "De döda ... " men Sebastian är en av två huvudpersoner i den romanen och hans sektbakgrund spelar en viktig roll, mycket större än i "De döda...". Man får följa hur livet kan gestalta sig för någon som måste hantera att man haft en väldigt annorlunda och bitvis destruktiv uppväxt. Eftersom det är en fantastikroman så gestaltas den religiösa erfarenheten även i en övergiven himmel där arga, vilsna änglar som gör vad som helst för att få kontakt med den Gud som lämnat dem.
   Bloggerskan Metronyx som själv har en kristen uppväxt är väl den som bäst förstått det här när hon skriver:

    "Ibland säger ens recension mer om ens eget tankesätt än författare, och med det i åtanke så läser jag in ganska mycket i att Sebastian har kommit ifrån Jehovas Vittnen, precis som författaren själv. Det här känns därför som en slags bearbetning och mindre uppgörelse av upplevelsen att uteslutas, kastas ut från en himmel man kanske trodde fanns. Jag kan som ex-troende känns medlidande för den våldsamma ängel som övergavs av sin skapare, för det är så det kan kännas först. Ilskan över känslan av att ha blivit lurad, eller övergiven, kanske för att man inte passade in i en mall, är svår. Om mallen vi ska passa in i är viktigare än vad vi är för våra närmaste då föds starka känslor. Som Isas eller Sebastians."

    Jag lade ut lite information på XJV-forat om att jag skrivit en roman som delvis handlar om min uppväxt inom JV och följde sedan upp med lite recensioner och något blogginlägg om det. Jag vände mig också direkt till Magnus Utvik, särskilt med tanke på att han recenserar böcker i morgonTV. Jag fattade ju att han förmodligen inte skulle recensera - att folk förmodligen hör av sig ständigt och jämt och att det något litet tjatigt med alla förhoppningsfulla författare som hoppas att just deras roman är det senaste sedan skivat bröd - men tänkte att jag hade väl någon mikroskopisk chans med tanke på sektkopplingen. Han var artig men lovade ingenting.
    Jag hade lagt märke till att Hjälpkällan uppmärksammade det mesta. Om någon skrivit en självbiografisk bok om sin uppväxt kunde de arrangera uppläsning och om någon blev intervjuad i typ Hemmets veckotidning så lade de i alla fall ut en länk på sin facebooksida till intervjun. Jag förväntade mig inget särskilt, men i alla fall någonting. Någon form av erkännande från de som jag trodde jag hade något gemensamt med.
   Tiden gick och inget hände. Jag tyckte det var rätt konstigt med tanke på att de verkade ha sådan järnkoll. XJV-världen är som sagt liten, och jag undrade om jag irriterat någon som var verksam inom Hjälpkällan varför jag skickade ett meddelande (2014-01-23) till en av dem:


Hej Hjälpis! Jag har alltid tyckt ni gjort ett bra jobb, har pratat med er som jobbar med hjälpis på nätet och bla bla. I våras förra året kom jag ut med en roman där personen är f d Jehovas vittne och en del av handlingen består i att följa hur han hanterar den bakgrunden. Jag har ju märkt hur ni uppmärksammar allt möjligt som har med exvittnen att göra men av någon anledning så hoppar ni över mig. Har ni något emot mig? Här är en recension som just tar upp den religiösa biten" (länk till Metronyx)

   Jag fick svar om att de förstås inte hade något emot mig men att de inte blivit uppmärksammade på att boken fanns. Jag tyckte det var jättekonstigt med tanke på att jag inte bara kontaktat deras medarbetare Utvik i ett tidigt skede och även skrivit om den på XJV-forat flera gånger. Men okej, skit i det. Hjälpispersonen skrev tillbaka att de kunde greja något arrangemang och de kunde t o m ordna det någonstans i Göteborgstrakten. Fantastiskt tänkte jag, det här blir bra. Tiden gick och till slut hörde jag av mig. Efter lite tjat fick jag svaret: 

"Jag har förstått att din bok inte handlar huvudsakligen om ditt avhopp? Hade du i första hand berätta om din bok, eller vill du berätta mer allmänt om hur man kan använda sin bakgrund i en skapandeprocess - vilka hinder och möjligheter som uppstår - med exempel från din egen skrivprocess?
Det enklaste är att ha en pubträff där vi bokar ett ställe som har lite mer avskilda rum. Ska vi hyra en lokal för 30+ deltagare är det bra om vi har fler personer som berättar eller föreläser på samma tema."

    Nej, det är ingen traditionell avhopparbok och den handlar inte bara om JV och livet efter dem, men okej, det verkade ju som man hade funderat lite i alla fall. Jag svarade och så väntade jag på respons.
   Som inte kom förstås.
   Senast idag fick jag ett inlägg på fin facebook-feed från Hjälpkällan. En länk till en artikel om "the essential tenets of Pastafarianism". Det roliga i sammanhanget är att jag talat och skrivit rätt mycket utifrån min JV-bakgrund. Till exempel på bokmässan, i ett radioprogram och i ett par intervjuer, t ex  här, men även här. Jag skrev nyligen om det på Epok bokförlags hemsida med anledning av att medverkan i deras novellantologi "Mörkerseende".
   Nämner Hjälpkällan något om detta? Självklart inte. Det är ju bra mycket mer relevant med en artikel om pastafarianismens teser.
   Jag skiter i Utvikrecensioner i TV, arrangemang och pubträffar. Jag ville ha något litet omnämnande av de som sysslar med det som jag skriver om. Det som är vår gemensamma bakgrund, vår gemensamma ovärdegrund. Det var tydligen för mycket begärt. Tack för ingenting.

Den massproducerade författaren

Jag lade ut bilden ovan på facebook med texten:
"Barnbok som jag läste under min uppväxt. Lägg märke till texten om att köttet skulle frätas bort... " 
De flesta som kommenterade tyckte det var lite sådär att läsa det som barn eller så halvskämtade de om att det var därför som jag skrev skräck. Sen dök den här kommentaren upp:

"Aha därför gillar du zombies? För att det inte ska vara så farligt med bortfrätt hud och död, utan man kan invadera världen i alla fall?"

Det är en bekant som jag umgicks en del med för många år sedan som skrev den. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i zombies. Inte för att jag tycker illa om dem men jag har inte ens läst ut "Världskrig Z" än. Det förekommer knappast några zombier i de böcker jag skrivit och inte i mina noveller heller. Änglar förekommer däremot i tre av tre romaner.
Egentligen är kommentaren en bagatell. Men den väcker ändå tankar hos mig. Hur en person som jag trots allt umgåtts en hel del med och delat tankar med - mer hans tankar, mycket mera, än mina - tycker att han vet en vem jag är - och på något vis avslöjar sig i sin humor.

Konstverk som får mig att tänka på änglarna i "Borde vara död"

I "Borde vara död" kan det till exempel låta såhär: "Molnen välvde sig som mörka jättar ovanför de skyskarapor som ännu höjde sig, och kastade då och då ut klot av eld som exploderade som molotovcocktails när de träffade sina mål. Glassplitter låg som glänsande konfetti på gatorna bland utbrända bilar och döda kroppar. Människokroppar. De luktade inte så mycket. Stanken av eld och svavel tog ut alla andra lukter /--/Det var som om Botgörarna återskapat undergången i sin egen himmel. Sebastian undrade varför? Skulle himlen runtomkring vara paradiset? Fanns det någon plats utanför staden där folk gick omkring och log, lekte med fullvuxna lejon och åt ur stora prunkande fruktkorgar?"
   Zombier? Nä, inte precis. Däremot är det lätt att se kopplingen mellan bilden ovan och stycket ur romanen. Och bara för att vara tydlig så lägger jag in den här bilden ur en av Jehovas vittnens publikationer också så alla förstår referensen ovan:

   Men det är intressant att någon som ändå anser sig vara litterärt bevandrad tycker det är okej att skriva att jag gillar zombier trots att han uppenbarligen inte läst den boken eller några andra som jag skrivit. För som fantastikförfattare så gillar jag väl zombier? Ungefär som om jag var massproducerad med vissa inmonterade preferenser.
   En annan intressant sak är den instrumentella synen på litteratur. Jag skriver om zombier - vilket jag alltså inte gör - för att jag inte ska vara rädd för att anfrätt hud ska hindar mig att invadera världen. Det är förstås ett skämt. Samtidigt skulle man aldrig säga till författaren av "Korparna" att han skrev boken för att han vill bli en ny ÅsaNisse. (Nej, jag har inte läst den, men kommentatorn ovan har uppenbarligen inte läst "Borde vara död". Korparna utspelar sig på landet. Därav min skarpsinniga karakteristik av den.) Det skulle förmodligen inte ens uppfattas som särskilt roligt. Det är ett särskilt bra exempel med tanke på att personen som fällde ovanstående zombiekommentar rekommenderade mig att läsa just "Korparna". Inte ett skämt om den boken förstås. Den var så gripande och så bra.
   Det här yttrandet faller också in en rad mer allvarsamma uttalanden om att fantasy är ett sätt att fly verkligheten, att stå ut i en värld där allt är föränderligt, att gå in i en värld där allt är svart eller vitt osv. Typ att om man läser eller skriver fantasy eller skräck så är man inte fullt tillräknelig. Men ingen har dött av att betraktas som lite efterbliven.
   Att skriva fantastik har ibland varit mer jämställt med någon form av medicin för ett sjukligt tillstånd, inte som att man skapar litteratur. Skriver och läser man fantasy/skräck gör man det av någon annan anledning än för att man gillar god kultur.

Blattevalkyrian

Jag är med i novellantologin "Mörkerseende. Här är ett utdrag ur mitt bidrag "Gå till döden som du går till en älskare"

"Hon klickade lite på en video som en avlägsen bekant hade lagt upp. Hon var hip-hopare. Det var en video med ett gäng tjejer som åkte bil – och som inte bara målat dio de las muertos-masker på sina ansikten utan även viftade med pistoler. Blattevalkyrior som hämtade de fallnas själar från skottlossningarna i Backa och Biskopsgården."

Bokmässan 2014

Torsdagen 25 september 15:00 - 15:45 är det dags att prata serier på Bokmässan. Det är jag, Nene Ormes och Elias Hillström som kommer att säga kloka, roliga och intressanta saker om albumen nedan. Nene är som alla borde veta författare till romanerna Udda verklighet och Särskild om en övernaturlig subkultur i min gamla födelsestad Malmö. Hon är också utkommen på samma förlag som publicerade "Borde vara död". Elias Hillström som har podden Solen deltar också i diskussionen. Patrik Schylström är moderator.

Den svarta jorden av Lars Krantz

Fylgia av Björkelid,Thollin&Andersson

Från andra sidan Kriek/Lovecraft

Privilegiebikt

Jag lyssnade på Ebba Grön, tyckte att Nike Markelius gjorde en insats när hon skrev artikeln om hur det går till på arbetsförmedlingen - äntligen sa någon som hördes det som jag hört från så många kamrater * - men jag blir ibland lite trött på det radikalkäcka och kan inte låta bli att citera en kompis i samband med den här artikeln: "Undrar vad Sno från de rika betydde för Nike själv när det begav sig, uppväxt som hon är i Danderyd och barnbarn till en av landets kändaste arkitekter.
Nalla ur kakburken? Tjuvröka morfars cigarr?"
Det talas mycket om intersektionalism och folk privilegiebiktar sig. Men de flesta som uttalar sig - som har möjlighet att uttala sig - är själva priviligerade. Intersektionalismen är vad jag vet en teori som lanserades på universitet. Den som lanserar teorier är priviligerad.

* = till skillnad från många andra grejade jag a-kassa när jag började arbeta efter gymnasiet och har glidit undan från jobb-kurser och liknande eftersom jag alltid lyckats fixat jobb innan mina dagar är slut. Och varit fast anställd sedan typ slutet av 90-talet.

Plagiat

Dagens Nyheter har plagierat baksidestexten till min roman.
Baksidestext på "Borde vara död": "Här möter han de som lever på samhällets botten: missbrukarna, de mentalt sjuka, de kriminella."

DN: "I dag, över 20 år senare, är Ferentari ett tillhåll för dem som befinner sig längst ned på samhällsstegen. De psykiskt sjuka. Brottslingarna. Missbrukarna."